Tog en promenad, träffade en snubbe med näbbklåda

Hittade ett fantastisk promedadstråk igår. Bland annat passerade jag en (gratis) liten botanisk trädgård. Där fans den här lille killen.

Han hade näbbklåda. Och hans näbb är ju inte liten! Det var en lång avlång bit som var på väg att lossna. Det såg helt naturligt ut, men väldigt väldigt irriterande. Såg ut som han bad om hjälp, men jag fick förklara att jag inte var legitimerad.

Sen gick jag upp på berget.

Höger hjärnhalva

Huh! Upptäckte i helgen att Jersey Girl är en Tom Waits-sång... Inte Springsteen. Dessutom, Long Way Home med Norah Jones... också Tom Waits. Bara så ni vet.

Köpte den här boken: Poetry for Dummies:

Vilket ju är lite knas. Men dagarna i ända gymnastiserar jag min vänstra hjärnhalva. Siffror kod och logiska resonemang. Hela tiden. Så högersidan blir lite lam. Bäst att träna den lite (jag är för lat för att böja verb dock). Öva med en bok som beskriver poesi så att en ingenjör kan angripa problemet. Det hela är ganska så nedbrytande, och uppbyggande. Ungefär som när man löser ett programmeringsproblem. Fast inte så logiskt alls alltid.

Hursomhelst, här är texten till Long Way Home... och be mig inte analysera den. Har inte kommit så långt i poesiteorin än, men tydligen är viktigast av allt att man läser högt och långsamt med bra tilltagna pauser. Detta är ju dock en sångtext. Men poesi ändå.

Well I stumbled in the darkness
I'm lost and alone
Though I said I'd go before us
And show the way back home
There a light up ahead
I can't hold onto her arm
Forgive me pretty baby but I always take the long way home

Money's just something you throw
Off the back of a train
Got a head full of lightning
A hat full of rain
And I know that I said
I'd never do it again
And I love you pretty baby but I always take the long way home

I put food on the table
And roof overhead
But I'd trade it all tomorrow
For the highway instead
Watch your back if I should tell you
Love's the only thing I've ever known
One thing for sure pretty baby I always take the long way home

You know I love you baby
More than the whole wide world
You are my woman
I know you are my pearl
Let's go out past the party lights
Where we can finally be alone
Come with me and we can take the long way home
Come with me, together we can take the long way home
Come with me, together we can take the long way home

Hmm... kanske inte så svårt tyda denna... vilken rutten typ ... eller så träffade han rätta kvinnan i sista versen? hmm...

På väg tebaks

Puh.... efter massa massa möten. Dags att åka hem. Har varit intensivt. Snackat med massa folk. Har pendlat med bil vilket är helt normalt för många, men inte för mig... att behöva trängas på 4-5 filer varje morgon är ju inte fantastiskt kul. Slöseri med tid och bensin. Men kalifornien är ju ett bilens rike.  När man inte måste köra är det trots allt ganska kul att köra ut I naturen här.

Dags att checkat in. Kram på er och hoppas häcken ãr fin nu. :-)

Jobb jobb och jet-lag i Kalifornien

Har inte så mycket att förtälja. Kom hit på måndag e.m. och var ganska trött efter 12h flyg och 2h kö plus trafikstockning efter det. Tur det är idiot-enkelt att köra bil här. Man behöver knappt vara medveten :-)

Jag bor här: Lägenheten

Och jobbar här: kontoret

Och så här ser jag ut just nu:

Fin utsikt va? Men jag behöver bara ställa mig upp så ser jag ut över de vackra kullarna, plus nån skum NASA-anläggning.

Det är fint här, men halvtrist. Där jag bor är allt grönt och städat, men nånting saknas... någon typ av kultur. Hellre skitet och urbant med knasigt folk än rent och trist med tråkigt folk. Och så måste man köra bil, konstant. Annars ser man inget alls.

Nä, dags att jobba. Mestadels träffar jag folk här... men lite vanligt jobb ska man väl få gjort med...