Slappar i en fåtölj. I bakgrunden maler ett bilspel.
Jag ägnar mig åt en av mina mest tidskrävande hobbies: Att läsa klimatbloggar... Undrar varför. Man blir ju mest deprimerad. Men jag ägnar en del tid med att debattera ämnet på en maillista på jobbet, så jag måste ju samla argument. Och det är ju ett intressant ämne. Typ i oktober 2009 började debatten av en kille som heter X. X är republikan... tror jag. Och libertarian. Och tror inte på global uppvärmning (ej heller på effekten av surt regn). Och orsaken är rent politisk. Han gillar inte skatter. Och han gillar inte lagar som begränsar frihet för marknaden. Men av den anledningen tror han heller inte på grundläggande fysik. Så under ett års tid har vi, plus ett gäng andra, debatterat vilt. X som en av de mest energiska motståndarna har fått ta en del verbalt stryk från min sida. :-) Så vad det gäller växthuseffekten, är han ju min fiende, helt enkelt... Men han var ju bara ett namn på en mailinglista. Och lite skit över mail kan man ju ta (och generellt kan tonen bli ganska hård, datanördar emellan). Men så helt plötsligt så dyker han upp här! Min fiende nummer ett jobbar nu på samma våning som jag! Och det är ju perfekt. Vi båda gillar debatter och vi har hel olika åsikter. Jag gillar personer som har helt fel men inte fattar att de borde vara tysta... Men att han är här... det är ju fantastiskt coolt... :-) Att ha en personlig fiende är fantastiskt trevligt faktiskt. Han är dessutom ganska sympatisk. Intellektuell New York typ som inte har alla skruvar på plats.
Så jag läser på och samlar argument (t.e.x.
http://www.skepticalscience.com/,
http://www.realclimate.org/,
http://climatecrocks.com/). Det är rätt så lätt... Det är ju inte jag som argumenterar emot vetenskapliga fakta... Jag vet redan väldigt mycket om det hela, och ju mer man lär sig, desto mer skrämmande blir det. Vore enklare gömma huvudet i sanden. Men egentligen borde man planera för framtiden istället. Fast fan vet vad som är smart att göra om de värsta farhågorna besannas. Inte mycket man kan göra. Men här är en lista om jag bara tänker lite snabbt på det:
- Typ räkna med fler översvämmningar. Bo inte i ett område som skulle normalt drabbas av översvämningar vart 1000e år. De kommer möjligen vart 10e om man har otur.
- Skaffa ine strandhus.
- Matkris kommer garanterat bli problem tidigt. Odla lite extra mat lokalt kanske. Skaffa gris!
- Bli bra kompis med grannarna. Ah, glöm grisen just nu kanske :-)
- Skaffa vapen? Kom ihåg att vi är alla 72 timmar från anarki... Om matbrist blir akut vill säga.
- Håll igång konditionen. Bli inte för beroende av bil.
Ja, det var min lista... Vete fan hur jag ligger till egentligen... :-) Men gris kunde man ju ha på taket. :-)
Det kluriga med det hela är att man inte fullständigt fattar situationen. På en intellektuell nivå är det ganska tydligt. Hjärnan fattar det. Inte helt och hållet hur snabbt det kommer och hur mycket, men det kommer. Men man fattar inte med hjärtat... så det är ju svårt att känna att man borde förändra beteende... Hur ska man reagera?
Jag hade en liknande period i mellanstadiet när jag började bry mig om miljöförstöring och tvingade klassen samla pengar till en bit regnskog. Jag blev besatt ett tag... sen lät jag det vara eftersom ingen annan verkade bry sig, kanske. Men sen dess har problemen generellt blivit mycket värre. Och nu är det mer på allvar och allt hänger på att få ett stort gäng idioter att fatta det så vi kan göra nåt åt det. Nu är det vi som bor på Påskön... typ... om ni fattar liknelsen...
Äsch... jag tar och lägger mig istället. Mycket bättre att ägna sig åt polygoner och kugghjul... Terapi åt nån som mig... :-)